Vilse i natten

Jag vet inte om det är sommaren och ljuset men mina drömmar har varit ganska otydliga på sistone...

Förutom inatt då.

Jag irrar runt i en ny stad och timmen är sen.

Jag känner ingen där jag är, men jag har en stadsdel som jag ska till, och kanske lyckas jag hitta några av de kontakter jag söker där. De kanske i sin tur kan hjälpa mig med rum för det som är återstående av natten...

Språket är inte mitt vanliga men jag lyckas göra mig hysaft förstådd och hamnar på en nattbuss. Det är den sista, detta dygn då klockan snart är två på natten.

Men jag känner alltjämt knuten i magen när vi åker genom mörka gränder och gator...
Är jag verkligen på rätt väg?

Efter en lång tur är det min tur att kliva av bussen. Men vem kan man fråga om hjälp i en främmande stad, två på natten?

En känsla av hur liten man egentligen är börjar belägra sig...

Till slut passerar jag en italiensk restaurang som håller på att städa och ska stänga för natten. Jag ber en krullig diskare om hjälp och han beskriver en väg för mig... För en sekund funderar jag över huruvida han talar sanning och faktiskt vet vart jag ska, men jag bestämmer mig snabbt för att jag i alla fall inte har något bättre alternativ.

Till slut hamnar jag på ett överbelagt hostel där jag träffar några gamla vänner och de lovar att hjälpa mig vidare imorgon och så lyckas de skaka fram en gammal säng åt mig...

Så fort jag lagt mig så vaknar jag...

När mörkret lagt sig och det känns som om man är en orolig Nasse som ser skuggor och spöken överallt så gäller det att hålla sig lugn...
Man får ta sig samman och inse att man faktiskt kommer att fixa det på något sätt...

Det kommer att ordna sig.

Jag tror att den här drömmen var en korsning av en händelse i Brisbane för snart 3 år sedan och en hemsk hemresa från Sthlm efter en Metallica-konsert i våras...